voberg

Lördagen den 4/12 tog jag en tripp för mig själv till Ilkley och Ilkley moors. Robert låg hemma i sängen och hade det mysigt medans jag var ute i djupsnön och vandrade. Men här gnäller vi inte. Träffade på några barn lägre upp på vandringsstigen som åkte pulka nedför slänten, kände mig nästan som hemma. Bestämde mig för att avvika från leden för att ströva lite på egen hand. Uppför slänten och genom djupsnön blev det, för att sedan 60 minuter senare inse att det här skulle ta på tok för lång tid.

Snön har dragit över England, hela landet är i kaos och vädret upptar nu 50% av nyhetssändningarna. Vi från Sverige trivs självklart som fisken i vattnet, det här är trots allt nästan som hemma. Lite för varmt bara. Om man har riktigt tur så går tågen utsatt tid. Det är inte ovanligt att tre tåg passerar i motsatt riktning medans man själv har stått och väntat på ett som går åt andra hållet i 40 minuter. Men humöret är på topp ändå. I väntan på perrongen roar man sig oftast med att skratta åt dom olika systemmeddelandena som ropas ut. Där engelsmännen kallar 8 cm snö för svåra väderförhållanden. Det är inte lätt då det är svårt.

En av våra utflykter gick till Haworth utanför Leeds. Det var här som familjen Brontë växte upp, bland annat författare till Wuthering Heights. Här i det lilla samhället levde dom ett hårt liv, dom flesta barn dog vid sju års ålder. Lungsjukdomar var vanligt på grund av den stränga kylan runt vintrarna. Till och med våran guide var tuktad. Här stod vi, 15 svenskar och frös häcken av oss i den nollgradiga kylan medans våran guide stod edast iklädd en jacka och viftade kors och tvärs. Här ansträngde man sig för att stå så stilla som möjligt, behålla så mycket luft som möjligt mellan klädlagren. Att man var från vinterns Sverige kändes vid tillfället skrattretande. Som ursäkt kan det framföras att det är fuktigare här, som leder kylan bättre!