London
Begav mig till huvudstaden för att uppleva, träffa syster och strosa runt som en riktig turist. London var både fint, underhållande och högljutt, sista dagen hade man som vant sig att alla dagar avslutas med huvudvärk.
Jag och Frida tog en sväng på Science Museum, nördade runt bland resten av besökarna som till mestadels bestod av barnfamiljer. Jag fick för övrigt veta att runt 97% av dom som har besökt Science Museum är rädda för fåglar. Det är nog därför folk står och matar duvorna i England hela tiden, för att hålla dem på god fot med en.
2 minuter senare satt jag på tåget till Hogwarts, Frida kom inte igenom. Det är inte lätt att vara mugglare ibland.
Tämjde lejonen på Trafalgar Square.
Ett praktexempel på "allt går att laga med lite silvertejp." Invånaren i ett hus mellan St. James Park och Green Park hade verkligen huvudet på skaft.
York Minster
Englands snåla isolering märks bäst på morgonen, våran familj stänger av värmen under natten så det är inte direkt frivilligt man kryper fram ut ur täcket på morgonen. Iris hade verkligen rätt då hon rådde mig att ta med flanellpyjamasen. Frusna gav vi oss iväg mot tåget för att fara in till Leeds och möta upp med resten av klassen för dagens utflykt till York!
Vi styrde kosan mot York Minster, nej jag pratar inte om bussarna utan den stora katedralen i bakgrunden. Fint väder hade vi också av någon konstig anledning. Kanske andra dagen utan regn på hela vistelsen.
En tripp runt ringmuren. Innan vi skulle in i York Minster så tog vi en snabb lunch på en glutenfri och vegansk restaurang. Under lunchen diskuterade vi om kyparen tog någon sorts drog medans hon jobbade eller om det bara var en veganska kosten som spökade. Minst tre tack i varje mening och ett överdrivet spionerande om vi hade ätit klart eller inte övertygade inte gruppen om att allt stod rätt till. Men den stressade personligheten verkar nog gå hand i hand med engelska middagar. När vi är ute och äter är det mest äta betala och gå som gäller, inget onödigt småprat som gäller. Här är det produktivitet som styr.
Hädanefter kommer en del bilder på York Minster, vi fick en guidad tur som både var intressant och rolig. Men det tänker jag inte skriva om här. En teaser; en känd stenskulptör gjorde en skulptur föreställande en biskop med två högerfötter, tänk så tokigt det kan bli.
Jag har hört att det är många som saknar mig hemma i Sverige, en lagom busig bild lär nog göra susen!
Skipton Castle
Den traditionella söndagsutflykten bjöd på en tur till skipton och skipton castle. En tripp på ungefär 60 minuter från Leeds. Tiden i bilen spenderades med att läsa, det var hela två veckor sedan jag öppnade en bok sist. Det var nästan så att jag hade glömt bort hur man gör. Böcker är för övrigt tokigt billigt här. 2 pund per bok är väldigt överkomligt, övervikten på flygbagaget är ett desto större problem.
Skipton Castle, dom bortre delarna är bebodda. Troligtvis av någon flådigt klädd herre i monokel.
Glödlampor hörde tydligen till vardagen på medeltiden.
The Who, Leeds.
Lördagsmorgonen spenderades på sedvanligt vis, i sängen. Efter ett par timmar i sängen tog vi på oss uppdraget jag hade fått av min far. The Who spelade in Live at Leeds på University of Leeds 1970. Vi tog tåget in till Leeds och letade oss fram till University of Leeds. Där letade vi oss fram till den stora musikbyggnaden på universitetet, här borde dom trots allt ha koll på om det finns något minnesmärke, plakett eller liknande. Vakten, administratören eller vilken titel han än hade sa bombsäkert att här hade dom minsann ingen plakett eller liknande från konserten med The Who. Vi litade på hans ord och begav oss hemåt för att sedan läsa på internet att dom VISST hade en plakett för konserten.. Sicken osis, det blir att bege sig dit en gång till.
Leeds City Council, där vi för övrigt är inbjudna för tea hos Lord Mayor of Leeds. Vi är fortfarande osäkra om dom menar att vi är bortbjudna på te, middag eller lunch. Som sagt, det är förvirrande.
The German Market har öppnat på torget utanför The City Council, det mesta består av stånd som säljer olika sorters korvar.
Bolton Abbey
Helgen har spenderats på traditionellt engelskt vis. Dom flesta familjer brukar försöka att komma ut ur stan på söndagarna för att få lite variation och avkoppling. Vi tog bilen ut på landet, hur långt det var vet jag inte. Har tappat all uppfattning av sträcka sen jag kom hit. Jag har inte ens orkat ta reda på hur lång en "mile" är.. Hur som haver, vi tog en tur till Bolton Abbey ett gammalt kloster en bit utanför Leeds. Vi tog en promenad, i solen som äntligen hade bestämt sig för att titta fram över England, för att sedan festa loss på tea and scones på ett närbelagt fik.
Vi stötte på ett fällt träd med hundratals pennies inbäddade i trädstammen. Tydligen skulle man slå in dom med en sten, varför visste vi inte. Men självklart följde vi seden.
The Yorkshire dales
Varför skrattar Victor när han egentligen är en väldigt allvarsam person?:
Jag och Robert har en liten sed för oss i England då vi pratar om pinsamma saker på Svenska.
Robert - Säg framstjärt.
Victor - Framstjärt!
Genast hoppar Jackie (hon vi bor hos) fram och frågar argt - Did you say something naughty? Yes you did didn't you?
.
Det måste vara något med mammor och deras intuition. Antingen det eller så kan Jackie svenska i smyg.
En av bilderna från själva klostret, i dom delar som inte är ruiner finns nu en kyrka. Sjukt vacker och väldigt stämningsfull. Vi hade ingen aning om vad man fick och inte fick göra i engelska kyrkor, så vi tog det säkra före det osäkra och lämnade kameran i fickan. Vi ville trots allt inte framstå som turister...phff.
Spännande Valborg!
Ikväll blev det en nästan helsvensk aktivitet. Vi firade valborg, fast på hösten, och det heter egentligen inte valborg heller. Men en brasa är det! Dom firar Guy Fawkes Nights, ett minne från då Guy Fawkes misslyckades med att spränga upp parlamentet i en terroristhandling 1605. Lustigt not firar inte Leeds Trinity (min skola) den här högtiden. Eftersom Guy Fawkes var katolik, vilket skolan också är. Inget ont mot Leeds Trinity, det är värdens bästa skola, vi har trots allt glassonsdagar. Det är inte fy skam.
Vi for in till ett annat universitet i centrala Leeds för att fara på deras bonfire, den största i hela Leeds. Runt 3 000 andra besökare gjorde oss sällskap. Vissa utrustade med ljussablar och blinkade kronor av någon konstig anledning, men England har väl sina traditioner. Dom hade också en glassbil mitt i parken som spelade upp ljudet av kossor och tuppar lite då och då.
Vi har förfinat våran väg till tåget, numera går rutten genom en mysig kyrkogård och in på en mindre gata, för att ta oss över stenmuren på slutet måste vi klättra. Vad gör man inte för att tjäna dom där 2 minuterna till tåget. Det gäller att vara street smart.
En återkoppling till konstiga Engelska traditioner: Jag blir helt förvirrad över vilka begrepp dom använder till måltiderna här. I vårat hus kallas lunch för "dinner", medans dinner (middag) kallas för "tea time", eller bara "tea". Det är så det heter i norra England. Men det som är riktigt konstigt är att hon jag bor hos kommer från dom södra delarna av England, där lunch är "lunch" och dinner är "dinner". Så hon borde egentligen inte ens vända på det. Jag misstänker att hon bara gillar förvirringen i våra ansikten då vi egentligen inte vet vad det är hon pratar om.
Välkommen till Leeds!
Vi kom fram till Leeds i går kväll (så du behöver inte oroa dig mamma.) efter kanske den trevligaste och kortaste flygtur jag har upplevt i mitt liv. Till stor del på grund av sällskapet men också för att jag satt vid nödutgången och därför fick dubbelt benutrymme. Inte helt fy skam.
Vattenkokare och snabbchoklad på rummet, mer behövs inte sägas!
En bild från våran väg till skolan, vi måste gå drygt 5 minuter till tågstationen för att sen åka tåg till nästa station. Jackie, hon som vi bor hos, säger att man mycket sällan måste betala alls på tåget. Eftersom man köper biljetter av konduktören, som sällan hinner fram till en under den 4 minuter långa resan. Från nästa station är det sedan 20 minuter promenad uppför en smygbrant backe som gäller innan man kommer fram till Leeds Trinity.
På dagens schema hade vi en walkabout inne i Leeds centrala delar.
Härliga kontraster då gatan jag kollade in ifrån låg i de centralaste delarna av Leeds och hade några av dom finaste butikerna i stan på den.
Hemlängtan kommer nog inte vara något problem, då clas ohlson typ är den största butiken i Leeds. Synd bara att personalen inte pratar svenska.
För ni som undrar, Tea i våran värdfamilj är detsamma som middag. Just a little bit confusing.
